Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
838
reaktioner idag

Jag är kille – trots mitt kvinnliga könsorgan

Baloo Blomqvist: "Vi måste alla tänka oss för en extra gång, för vi kan inte se vilket pronomen eller vilken läggning​ någon har."

Baloo Blomqvist skriver om att vara född i fel kropp.

Baloo Blomqvist

",""], onChanged: function(event) { if (carouselLoading) { carouselLoading = false; } else { n24.emediate.emulate_pageview($(".slideshow")); } } }); $(".overview-camera-show-outer").click(function() { if ($("span",$(this)).css("display") == "none") { $("span",$(this)).show(); } else { $("span",$(this)).hide(); } return false; });

Blir du ifrågasatt angående vilket kön du tillhör? Eller behöver du försvara ditt förnamn när du hälsar på nya människor? Får du frågan "Är du kille eller tjej"? 

Jag är Baloo, en kille som är på väg att bli mig själv. Jag är i utredning för att få en könskorrigering. Jag är alltså transsexuell, med enkla ord; född i fel kropp. 

Jag stöter på människor i min vardag som felkönar mig med flit, och andra som gör det omedvetet. Jag blir kränkt och får höra att "sådana som du finns inte". Jag måste försvara mig själv och mitt liv, och detta tar mycket kraft och energi, varje dag.  

Jag blir hatad på nätet av människor som inte vet vem jag är, utan som bara ser hur jag ser ut. Och det som jag förstått gör folk förvirrade är när de ser att jag har ett manligt utseende, men kanske inte har den manliga rösten, som de är vana vid hos andra män. 

"Är du tjej eller kille?"-frågan har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har svarat på, men skulle kunna uppskatta att jag detta året nog har fått frågan kanske tusen gånger.  

Jag svarar självklart med att "Jag är kille!", och då stöter jag ofta på svar som "Nej, du är tjej, det hör jag på rösten". Människor ställer mig en fråga som de inte vill ha svaret på, utan de har redan bestämt sig för att jag ska vara tjej i deras ögon. 

Vi måste alla tänka oss för en extra gång, för vi kan inte se vilket pronomen eller vilken läggning någon har. Fråga istället så det blir rätt och du visar full respekt till den du pratar med. För alla människor förtjänar den typen av respekt, enligt mig. 

Som transperson stöter jag på människor som felkönar mig utan att mena något illa. Då uppstår det ofta en stel situation, några sekunder som blir obekväma. Kanske mest obekväm för den som faktiskt säger fel pronomen till mig.  

Sen har jag så klart ett ansvar i att rätta och säga att "Ursäkta men mitt pronomen är han, inte hon". Men försök en gång att sätta dig in i min situation, som utsatt och med ett självhat som inte går bort. Det är extra känsligt vissa dagar och andra dagar känns det okej, men absolut inte bra. 

Jag orkar inte säga ifrån, jag orkar inte rätta, jag orkar inte försvara mig eller ta en diskussion om vem jag är. Det tar för mycket kraft och energi som jag inte har.  

Utredningen som jag genomgår tar tid, för att allt ska gå rätt till, och det är en lång väntetid, för att det är brist på personer med kunskap inom ämnet. 

Sen är det också en väntetid för att fler vågar komma ut, fler vågar acceptera att de kanske inte är det kön som de blivit kallade sen födseln.  

Detta gör mig otroligt glad, men för mig som är säker på vem jag är blir det en jobbig väntan. Och ju närmare man kommer sitt mål, ju starkare blir ångesten. 

Jag vill säga att ingen har valt att födas med det könsorganet de blivit tilldelade, man blir lärd in i att tjejer har snippa och killar har snopp, istället för att låta individen i sig hitta sin identitet, och istället strunta i självaste könsorganet. För könsorganet som vi blivit tilldelade är en funktion, inte vår identitet. 

Blir du ifrågasatt när du hälsar på nya människor? Det blir i alla fall jag. "Heter du verkligen Baloo?". "Okej Baloo, kul smeknamn, men vad heter du på riktigt?".

När jag hör mina vänner presentera sig så har jag aldrig någonsin hört att de har blivit ifrågasatta på det sättet som jag blir. Då kommer jag till frågan, samtidigt som ångesten i mig växer; varför just jag? 

Min högsta önskan och dröm är att jag en dag ska slippa vakna och se mina kvinnliga bröst, och att slippa bli påmind om att jag inte är mitt rätta jag. 

Jag drömmer också om att bli accepterad och respekterad för den människa jag är, för jag är en helt vanligt kille. Jag är Baloo. 

Baloo Blomqvist 

Håller du med?

Mer:

Emma, 15, var bara 8 år när hon kom ut som trans: "Vi är också människor"
').show(); FB.XFBML.parse(); } if (!noscroll) { var y = $("#fb_comments_"+id).position().top - 300; $(window).scrollTop(y); } $(".loadFbComments_"+id).hide(); return false; });